Ant Island 8/8 2009

Reser man norrut och inåt i landet, är risken stor att man stöter på bortglömda platser. Åtminstone nästan bortglömda. Där finns en liten mytomspunnen ö som på svenska kallas Långön. Lite tråkigt, men man vill å andra sidan inte dra någon uppmärksamhet till ön. Det finns nämligen annat än myrstackar och blåbärsris där.

Under 1700-talet reste flera expeditioner dit från bland annat England, Spanien och Portugal. Historien talade om ett slags murgröna som kunde få kroppen att åldras väldigt långsamt. Drömmen om evigt liv är inget nytt bland människor. Det fanns en verklighet även innan plastikkirurgi och mirakelpiller från Aftonbladet.

Problemet var att ingen av följena någonsin kom hem. Efter decennier av misslyckanden slutade man resa dit men bland gamla människor talas det i Sydeuropa och Storbritannien fortfarande om Ant Island. Bybefolkningen i Norrland säger sig nattetid ibland höra skrik från ön och häftiga plask i vattnet. Är det gamla äventyrare som fortfarande mördas och/eller okända varelser som skyddar sin hemliga växt?

Nåväl, när jag och några vänner åkte dit fann vi bara en härligt varierande natur: först någon mindre äng, plötsligt granskog och sedan blåbärsmarker med tall. Myrorna försvarade sina stackar och solens strålar kämpade sig igenom de täta trädtopparna. Det var märkligt tyst. Som om någon observerade oss.